Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | The Explorer A.E. Nordenskiold | joran persson och karin mansdotter | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm |
Related Artists:
James Duffield Harding
English Painter, ca.1797-1863 English painter, engraver and writer. He received his first lessons in painting from his father, J. Harding (d 1846), who was a pupil of Paul Sandby. By 1807 the family had moved to Greenwich where Harding spent much of his time drawing and painting in Greenwich Park. In 1811 at the age of 14 he exhibited for the first time at the Royal Academy. He had lessons in watercolour painting from Samuel Prout and in 1816 he won the Society of Arts silver medal for landscape painting.
BURGKMAIR, Hans
German Northern Renaissance Painter, 1473-1531 German artist, famous for his paintings and woodcuts. A friend of D??rer, he studied in Strasburg and Venice, as well as Augsburg. He executed the woodcuts for Weißkunig and some of those in Teuerdank. His greatest works are the altar-pieces in Munich and Augsburg.
John Kane
1860-1934 American painter of Scottish birth. In 1879 Kane emigrated to western Pennsylvania. He worked as a bricklayer, coal miner, steel worker and carpenter in the Ohio River valley and, in 1890, began to sketch local scenery. After losing his leg in a train accident in 1891, he was employed painting railway carriages. When his son died in 1904, Kane left his family and spent years wandering and working in odd jobs; his earliest surviving paintings date from around 1910. Settling in Pittsburgh, he worked as a house painter and in his spare time painted portraits, religious subjects, the city's urban landscape and memories of his Scottish childhood. In 1927 the jury of the Carnegie International Exhibition, Pittsburgh, encouraged by the painter-juror Andrew Dasburg (b 1887), accepted Kane's Scene in the Scottish Highlands (1927; Pittsburgh, PA, Carnegie Mus. A.). Kane's success, at first considered a hoax by the press, was based on the modernist interest in primitive and folk art. His work was regarded as non-academic and boldly original, and he became the first contemporary American folk artist to be recognized by a museum. Larimer Avenue Bridge (1932; Pittsburgh, PA, Carnegie Mus. A.) is characteristic of his style with its meticulous detail, flat colour and dominant green and red. Though he sketched and painted on the site, Kane freely transposed pictorial elements to create a more pleasing composition. This innate compositional sense is evident in his Self-portrait (1929; New York, MOMA).