Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Christmas Fair | Eric XIV, King of Sweden | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Prodigal Son |
Related Artists:
Clarence a gagnon
Canadian Painter, 1881-1942 was a Quebecois painter. A native of Montreal, he studied at the Art Association of Montreal in 1897. Early in life, his mother had encouraged him to learn drawing and painting, but his father wanted him to become a businessman. Desiring to improve his knowledge about art, he went to the Academie Julian, Paris, and studied under Jean-Paul Laurens from 1904 to 1905. He then lived in Baie-Saint-Paul, where he produced many paintings depicting nature and the Canadian people. He invented a new kind of winter landscape that consisted of mountains, valleys, sharp contrasts, vivid colours, and sinuous lines. He became a member of the Royal Academy of the Arts in 1910. Gagnon took a trip to Venice, Rouen, Saint-Malo and the Laurentians to paint landscapes. He illustrated the pages of the novel Maria Chapdelaine by Louis Hemon. As well, he was the illustrator for Louis-Frederic Rouquette in 1929 in the white silence. He lived in France from 1924 to 1936. Gagnon opened modernity painting within Canada. He died in 1942. One of his disciples is the painter Rene Richard.
Jacob van Loo
(1614 - 26 November 1670) was a Flemish painter who is considered one of the Dutch Masters of the 17th Century. Van Loo is known for his conversational groupings, his use of a subtle color palette and his nudes. He was the founder of the Van Loo family of painters. Van Loo was born in Sluis, Zeeland, in the Dutch Republic. Some sources have spe,culated that his father, Jan van Loo, may have been a notary, but more often his father is described as a painter from whom Jacob van Loo received his early training. Little is known of Van Loo's early history due to the destruction of the city archives in Sluis during World War II. His early influences included Thomas de Keyser and Jacob Adriaensz Backer. In 1642, van Loo moved to Amsterdam, where his contemporaries included Rembrandt, Frans Hals, and Bartholomeus van der Helst. In 1643 he married the sister of the painter, Martinus Lengele. The couple had six children. They lived on Rozengracht in the Jordaan district of Amsterdam. Eglon van der Neer became one of his pupils. In 1660, Van Loo fled the city after fatally stabbing someone during an altercation at an inn. He was sentenced to death in absentia which forever prevented his return to Holland. Van Loo settled in Paris, where he was admitted to the Academie de peinture et de sculpture. He died in Paris in 1670. Van Loo's work was done in the Baroque style that had originated in Rome. The Baroque style was popular throughout Europe during this period. Van Loo was a major influence on Johannes Vermeer as can be seen in Vermeer's painting, Diana and Her Companions. Van Loo painted many portraits. Among his subjects were Johan Huydecoper van Maarssenveen; his sister, Leonara Huydecoper, who was married to Jan J. Hinlopen; Joan Ortt, who was later involved with Antoinette Bourignon; and his wife. Jacob van Loo's son, Louis Abraham van Loo, was also a painter, as were his grandsons, Jean-Baptiste van Loo and Charles-Andra van Loo.
Nathan Webb
1767-1853